hanne aasa

Fåglarna kvittrar på ett ett annat sätt & flugorna börjar sakta vakna.

Snön tinar & sjunker, det ligger vattensamlingar på vägar & säkert snart i husgrunder & källare lite här & där!

Men inget är som vanligt!

Gränserna är stängda ,, flödet på Facebook är nästan bara ledsna inlägg om Coronans framfart och dess inverkan på samhället.

Ändå har vi inte ännu nått toppen här i norr..

Men butikerna stängs ner sakta och firmor läggs på is..

Folks ekonomi skriker av rädsla för hur det kommer att sluta!

Alla kämpar på med samma mål ATT överleva & rida ut stormen.

Det öppnar upp till att tänka om och ändra sina vanor .

Kan det vara så att 19 talet var en topp av välfärd som bara togs förgivet?

Kommer det vända el får vi inse att det kostat oss välfärd & materiell hysteri..

Även jag drabbas med utmaningen hur jag tänker nu med ridningen för eleverna.. hur kan jag säkra det som eventuellt kan bli problem

Grupperna är redan små och antalet människor i stallet är få

Men något mer var jag ju tvungen att ro i

Med en meter snö på utebanan är det inte genomförbart att hålla undervisning..

Men helt sanslöst fantastiskt så kom kittis Last omedelbart & tömde den så barnen kan fortsätta rida ute idén friska luften istället för i ridhuset 🙏❤️

Sällan jag stått med tryck lver bröstet & tårarna nära  av tacksamhet & glädje !!!

Igår la jag mej med en enorm tacksamhetskänsla !

Otroligt härligt att komma hem efter jobbet & se atthela banan var plogad och klar för att köra på ute🐎🐎🐎✨✨✨