hanne aasa

Ändå så slås jag av tyngden på stegen, och känslan i bröstet..

Jag måste ha tappat kompassen! 

Dem där lätta skorna som dansar fram oavsett om det är uppförsbacke.. hon den där jävla ungen som är född med silversked i munnen.. rätt envis liten sak.. som alltid gör som hon tänker utan att blinka..

som gör det dem alla önskar .

.tänker på andra först och löser sitt eget sen...

El är det vad jag trodde jag gjorde? Vem vet!

När stegen blivit tyngre o ryggsäcken ger ryggsäcks inflammation..

När till o med vattnet rinner åt fel håll..

Ska hon vända då? El stanna upp kanske!

När kommer den där trevliga vägen med glädje och vänner på .......likt nallepuhs väg ,, den utan bekymmer om vi frånser honungs burken som jämt är tomt 😋

Dessa vägar & dessa märkliga möjligheter som bara dyker upp som gubben ur lådan..

Vem hjälper till? Nån är det definitivt..

Vem ordnar med min kompass??

Och vad ligger bakom🤔

Det känns okey men hur gick det till igentligen! 

Önskar jag hade haft ett bollplank som förr..

Saknar det otroligt mkt.

Ibland behövs det gnisslas fram å tillbaks 

Vändas in å ut.. förstå det som inte går att fatta låta saker sjunka in å sen börja nysta om igen..

Vem litar man på när vindarna blåser till storm? 

Jag behöver hitta kompassen o följa stigen iallafall ett tag 

innan jag kastar mej över kanten igen...för det gör jag ju jämt 

bara för att det är så kul 😍