En dag i taget
Hej idag är det dag nummer tre av sorg .. Tror värsta chocken är förbi.. Det känns hemskt att skriva, nästan som att jag accepterar att han inte lever mer... Jag gör inte det! Han ska ju finnas. Allt jämt.
När jag behöver ringa och få svar.. Eller bara få dem där bilderna hit å dit.. På utvecklingen på framstegen dem små.. Stoltheten när hon lärt sej räkna cyckla spela tennis el nån bild från kalas... Jag kommer aldrig mer få dem 😳
Jag har sovit mer el mindre dessa dygn.. Har faktiskt först idag klappat lite på krukan Jerker o estelle..gjorde i ordning de nya fodertillskoten jag beställt ..som jag hoppas ge resultat. Men just nu känns det inget viktigt alls.
Spelar ingen roll .. Hästarna får vara!
Jag vill bara att allt ska vara som för en vecka sen!
Det här är nog det värsta som hänt mej någonsin. Det går inte att beskriva. Utredningen tar sån jäkla tid.. Kan inte teknikerna jobba fortare.. Jag vet att behöver svaren för att orka gå vidare.
Lustigt hur ensam man kan känna sej.. Och hur jag faktiskt drar mej undan oxå.
Sängen blir min tillflykt jag har sovit bort dess dagar ihopp om att känslan jag bör skulle lätta lite!
Ett få tal av mina vänner har vågat sej hit och kommit med kaffe fika suttit en stund och funnits här.
Ganska skönt faktiskt!
Det är ännu jätte jobbigt att se barnen gråta hejdlöst!
Jag läser och googlar och försöker finnas här för dem oxå men tror faktiskt jag är riktigt usel just nu då min energi inte finns.
Men tror nog det vänder snart!
Helgen kom inte lägligt.. Vill ju att folk jobbar på svaren och nu är jag rädd att inte nått kommer fram alls på dessa dagar!
Skönt att jag kan få sömn även om det är lite hackigt!
