hanne aasa

Tårarna jag trodde var slut.. 

försöker hålla mej på fötter vilket är nästan omöjligt..

Allt bara väller över mej 

Det är samma känsla som jag bara tryckt långt bort 

den jag trodde jag lämnat kvar i barndomen 

Den jag aldrig mer skulle träffa 

Jag har jobbat så jävla hårt med att inte låta den ta tag i mej igen

Jag trodde att för varje år blir det enklare att inte minnas att inte känna 

Att tryggheten fanns som stöd att jag kunde jobba för att hålla livet igång.

Många bollar i luften höll mej på stigen .. 

så jag kunde ta den ryggsäck som jämt packades med mera smärta..

Det sägs att du inte får mer än du klarar av!

Bara för att man inte går under.. är man klassad att ta mer skit då? Vars går den taxeringen

Att jag återigen skulle behöva minnas allt 

Känslan av att vänta .. att inte förstå vad som händer.. att tro att det var mitt eget fel.

Det är så mkt som jag inte kan pussla ihop.

Det kunde jag inte som liten heller..

Jag minns hur jag väntade på samtalet, att inte få svar när jag försökte ..

Hon svarade inte .. ringde inte upp

Den kom inte ,,dagen jag väntade på.

Istället kom beskeden på löpande band om att det inte mer går att ringa .. himlen har ingen telefon.

Jag minns hur ont det gjorde då att hoppas.. 

Att jag redan då bestämde att aldrig någonsin låta någon komma för nära.. hur jag skulle klara mej själv.. för att inte bli sårad.. för att inte behöva känna skuld. Eller bli skyldig någon något.

Att jobba målmedvetet framåt blev min livlina.. istället för att hamna snett i droger el annat så fokuserade jag på hästarna. 

Dem gav mej tryggheten jag behövde..

Dem är dem mest fantastiska på att lösa problem.. dem bästa terapeuter man kan ha.

Men helvettet kom ikapp

När tryggheten är förvunnen & när det viktigaste i mitt liv är borta då är det svårt å hålla borta tårarna,,hålla bort minnena av allt som hänt.. är det ens idé att försöka våga lita på någon 

jag borde inte ha tillåtit mej det

Jag hade inte mått så här isåfall..

Jag gör vad som helst för att slippa detta.

Den här otäcka känslan av hopplöshet 

Jag vill bara vakna ur mardrömmen,,inte till tårar

Jag vill inte ge mina barn samma uppgivenhet jag levt med.

Jag vet hur själen blir sargad varje gång

Jag borde ha vetat bättre 

https://open.spotify.com/album/1JqnzbaxsdmdgjN9eEN2wM?si=g7denpILRmCQ4ML-ZHo-Sw

Imorgon är äntligen en ny dag