Lång väg tillbaks
När allt bara rasade över mej så släppte jag något som jag aldrig trodde jag kunde vara utan ❤️
Jag släpet taget över allt och inget, sånt som bara gick av farten...
gick inte alls..
Mjölksyra i hjärnan typ. Tunga ben och en väldigt tungrodd vardag,,, att bara hålla mej flytande var ett jobb i sej, att timme in o timme ut märka när tankarna var där.. På fel ställe i hopp att komma på hur det gick till.. Vars började det? Och sen då? Märkte jag inte nått alls, för nått måste man ju kunna se el hur...
Några envisa försök i att fortsätta som vanligt gjordes utan att uppnå resultat... Bitterheten och allt runt tär på en ,,, hur orkar folk gå omkring å bara vara bittra? Varför får man inte må bra utan att nästan pliktfallen behöva känna skuld!
Jag har aldrig i mitt liv kännt att något varit förgäves... Men det här året har varit helt sjukt spesielt, otroligt glamoröst med inslag av både glädje sorg och förtvivlan..
Det har och är inte slut ännu ...
Men jag har heller inga förhoppningar på bättring...
Jag satsar på att nå lite längre ner i botten före jag ev orkar lyfta!
Just så känns det....
Men vardagen har jag tagit fast i och gymmet har åter blivit ett inslag i mina bra dagar.... Även om det ibland bara bränner i hjärtat så går det bra där nu,,, kroppen orkar ta hand om vikterna det är skönt.
Jag tränar så tungt dagsformen känner att det går,, så nu blir det 4-5 dgr med total vila helgen :)
På hästryggen börjar även där resultaten komma tillbaks och känslan är där igen, krukan och estelle känns mkt bra och formen är rund nu just som jag strävar mot.
Han tränaren från Tyskland landar i morgon bara över kvällen och jag ska upp å känna på hur krukan är i daxfromen 🐎 när det varit som det varit och inte blev som det var tänkt så blir det spesielt...
Jag tar dagen som den kommer 😜
Det jag inte kan påverka det är ett bekymmer... Men inte mitt bekymmer 😇 tänker jag så då blir det enklare å klara det tuffa som kommer ibland
❤️
Du vet den där känslan när man ligger i gräset och tittar upp mot en molnfri o klarblå himmel och för ett ögonblick får en känsla av att att man närsom ramlar ut i universum.Att tappa fotfästet, att tappa kontrollen,att inte styra skutan längre. När du känner att du tappar kontrollen och faller,ta tag i de små,små bra sakerna i livet om så bara för tio sekunder.Så är det ändå en vila på tio sekunder från oro. Andas in-andas ut (berg och stabil)
Du gör så många bra saker, men glöm inte bort dig själv och dona känslor.Du får känna det du känner och jag förstår att det är många blandade såna.På något sätt tar du dig igenom allt även om det tar tid.Det får ta tid och ska göra det också.
Kramar till dig Hanne❤.
