hanne aasa

 

Jag har under en längre tid nu funderat på detta med vänskap och kompisar el bara ett kallt utnyttjande.

Ni vet såna där "folk" som snabbt kommer in i ens liv och lika fort försvinner bort.... för att sedan stå där kvar och undra vad som hände??

Om jag inte hade haft det jag under så länge byggt upp... vem hade då funnits kvar runt mej! bara för att jag är den jag är.... om jag så lite som yttepytte lite släpper och tänker på mej själv i första hand och på dem mina som jag värnar om... dem jag ställer upp för natt som dag.. som gärna kan svika mej utan att jag blir arg och lämnar dem åt sitt öde... ÄR det VÄNNER?  det känns som det är mer vänner än dem som bara dyker upp när dem behöver något vill VETA något eller kommer för nyfikenhetens skull..

Jag tänker mej att kanske åldern har satt sina spår ;) orkar inte finnas och bry mej om det inte gäller någon jag verkligen känner för.

Men det finns alltid två vägar... två storys ... två människor... två sätt att se det på...

Två är bra eller hur? fast ensam är stark...ler.... om du bara är tyst så finns inte två sidor!

Jag är öppen med mycket runt omkring mitt liv... men väldigt väldigt stor del har blivit osagt.. finns inte alltid ord för att beskriva det med.

Att växa upp den hårda vägen är inget man skriver om bara så där.

missuppfatta det rätt... jag VAR och är säkert ännu en ganska hård och kall hanne..sällan jag släpper igenom det jag känner och jag har mina sätt att dölja då jag haft det tufft..

Att möta motgångar är stärkande sägs det... även om jag många gånger tvivlat när det kännts som tuffast...

 

När jag var en yngling med mycket hyss och doningar runt mej så var jag väldigt svår att nå.. då blev jag tipsad av en soc kärring om att skriva ner det jag ville ha sagt, om än bara för min egen skull..

Det var bra... fungerar ännu väldigt fint :)

Henne kommer jag ännu idag ihåg... vi satt i tv-rummet och skulle diskutera mitt så kallade beteende...

När det åter igen dyker upp en ny  kärring(för mej gammal, idag vet jag att hon mest troligt var under 30)

hon hade väldigt tuff frilla med inslag av lila och snagg...

Det var inte lätt att vara hanne och ännu mindre vara den som skulle hålla vårdnaden om mej....ja och stackars soc tanter ...asg...

 

Men idag kan jag lugnt känna att det blev människa av mej ändå trotts alla lösa timmar på Bagdad. el sovandes på nån bänk utanför ett klassrum... el trots dem korta nätterna då vi istället spelade och käkade knäckebröd el appelsiner och drack litervis med cola!! och kaffe! lyssnandes på Thåström. nirvana el Return.. har nog vuxit ifrån dem två första medans Return ännu i dag ger ett lugn och en vetttig feeling!

 

livet är kort så lev varje dag  <3