hanne aasa

Om du inte kan prata så skriv!

Det har mer el mindre följt mej vart än jag gått och stått!!

Jag var inte gammal men betedde mej som minst 30 bast med kött på benen .. Tillåt mej le.. Så här i efterhand!

15-18år och gjorde livet surt för många.

Inte så mkt för mej själv. Konstigt nog!

Mina vänner fanns där.

Min häst fanns där!

Häst----ordet häst--- var nog inte den bästa matte alla gånger.. Men hon var den som tog många tårar.. Många långa ritter.. Rensa tankar och låta allt flyta på.. Hon var den som fick mej på fötter och som är det jag håller på med idag.

Jag har lärt mej att kasta mej utför, lite halft okontrollerat fast med fokus på en enda sak... En vision ett mål!

Det finns med mej alltid ...jag lägger absolut inte ord el bokstäver på det!

För om det svänger om el om Klippan kommer emot och jag inte lyckas prestera... Oron är alltid där.

Men jag hanterar den hyfsat bra om jag frågar mej själv. 👍

Varje ny dag är lättare att förstå och gå vidare.. Det kommer ett berg då å då.. Inget att förstå.. Bara acceptera 

Bara luta sej fram och kliva upp igen.!

Jag vet hur dagen som varit kändes men jag vet aldrig hur morgondagen ser ut..

Det är därför viktigt att njuta av här och nu..

Lämna inte saker osagt.. 

Det kan du ångra :)

❤️