Olyckan följer mej,,,,

Kan fan inte säga mer än att olyckor inte kommer själv,,
Åkte iväg till strömsholm iallafall, skönt att andas häst luft!
Även bra för själen att tänka på annat! 
Men som med allt annat så blir jag påmind om verkligheten,  telefonen går varm
Och det gör väl inget jag är van. Men att gång på gång berätta
Att pappa inte finns... Det gör ont även för den starkaste ,,,  ler..
Livet går vidare sägs det ?? 
Det gnager i mitt hjärta,, det kommer vägskäl ,, när är det dax att svänga?
Då allt flyter bra? El innan? För efter VET jag att det är försent.
Nrukar inte ha fel!!! Och det är nog det värsta..
 
Men ingen är felfri... Så jag kanske har fel denna gång!
 
Kram

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0